Årets första snöfall har målat Stockholm i vitt. Den allsvenska fotbollssäsongen är slut, om en vecka är det första advent och snart ligger Zinkens is blank. Allt kunde ha varit ungefär som vanligt om det inte vore för den galenskap som snart sker ganska exakt 450 mil sydost om vår del av världen. I dag börjar det vansinniga fotbolls-VM som ska avgöras i Qatar och som står för allt som de flesta av oss fotbollssupportrar avskyr allra mest. Korruption, inhyrda supportrar (spana in den här tråden, parodiskt och för jävla sorgligt), kommersialism och särbehandling av VIP-supportrar. Ett VM som starkare än något annat symboliserar den moderna fotbollen. En turnering för miljonärer, både på och utanför planen.
Men vi är ju inte klara där. För lägg till den utbredda diskriminering av kvinnor som finns i landet och att homosexualitet är ett brott som kan leda till hårda straff, ja till och med till döden (om du är muslim). Allt det där vet ni ju redan, men läs gärna vad Amnesty International skriver om landet.
Svenska UD uppmanar svenskar som åker till Qatar att respektera lokala lagar, seder och bruk och fortsätter "Detta inbegriper att inte klä sig på ett sätt som kan uppfattas som utmanande. Det är också viktigt att informera sig om bl.a. vad som gäller i fråga om krav på uppträdande m.m. i samband med religiösa högtider och vid besök på heliga platser, som till exempel moskéer. Alla slags sexuella relationer utanför äktenskapet är olagliga. Detsamma gäller sexuella relationer mellan personer av samma kön. Offentliga ömhetsbetygelser kan uppfattas som provocerande av en lokal allmänhet och medföra rättsliga konsekvenser."
Qatar saknar dessutom ett demokratiskt system och styrs av en emir som enligt konstitutionen innehar den verkställande makten. Det innebär en betydande kontroll över lagstiftningen samt inflytande över den dömande makten. Fräscht, eller hur?
För att sammanfatta: Bryr du dig om supporterkultur och/eller mänskliga rättigheter är det här ett mästerskap du inte ska stödja på något sätt överhuvudtaget. Vi vanliga supportrar har som enskilda individer såklart inte någon direkt egen makt att förändra något, men tillsammans kan vi i alla fall visa vårt missnöje. Supportrar världen över har redan gjort det, i synnerhet i Tyskland, med hjälp av tifon och banderoller. Vi i Hammarby har också gjort det, men vi har även (precis som Gais, Djurgården, Sirius och en del norska klubbar) använt oss av vår föreningsdemokrati. I våras skrev jag själv, Pernilla Olsson, Gustav Gelin och Magnus Hagström en motion (författad av och på initiativ av den sistnämnde) en motion till Hammarby IF FF:s årsmöte som uppmanade klubben att jobba för en svensk bojkott av Qatar-VM. Styrelsen yrkade bifall och föreningens medlemmar röstade igenom den med total majoritet (motionen kan ni läsa här, motion nummer 8). I nyheterna har vi även kunnat läsa att flera pubar och barer i Tyskland av etiska skäl valt att inte visa några VM-matcher, med motiveringen att Qatar inte tillgodoser mänskliga rättigheter.
Nu är mästerskapen till slut här och det finns egentligen bara en grej kvar i vår arsenal: Bojkott. För även om det inte kommer påverka Fifa-pamparna i dag, så kanske det gör det över tid. Om riktigt många människor vägrar att titta på, läsa om och skriva om mästerskapen kanske det inte bara renar det egna samvetet, i den bästa av världar skapar det även ringar på vattnet in i framtiden. Var och en tar såklart sina egna beslut, som det ska vara i en demokrati, men jag kommer i alla fall bojkotta skiten.
På tal om Fifa-pampar förresten. Fick ni med er den osammanhängande sörjan och dårskapen som federationens president Gianni Infantino hostade ur sig? Om inte så rekommenderas Erik Nivas rader:
"Rimligen borde Fifa-presidenten varit både ursäktande och självrannsakande. Istället valde han attack, konfrontation och ett helt obegripligt relativiserande.
”Idag känner jag mig som homosexuell. Idag känner jag mig handikappad. Idag känner jag mig som en gästarbetare”.
Eftersom Infantino själv varit rödhårig och mobbad i skolan gick det minsann att dra en rak linje mellan honom och förtryckta HBTQ-personer och utnyttjade gästarbetare – och enbart detta faktum borde någonstans vara tillräckligt för att ogiltigförklara all kritik mot såväl Fifa som Qatar."
Det fanns dock en poäng i hans tal. En poäng han förvisso främst använde för att rädda sitt eget och Fifas skinn, men som det ändå gick att förstå och hålla med om.
"Det finns saker i Qatar som inte funkar, som måste adresseras. Men de här ensidiga moraliska lektionerna är bara hyckleri. Det vi européer har gjort de senaste 3 000 åren borde vi be om ursäkt för i 3 000 år innan vi ger moralkakor till andra människor."
Europa, svenska staten och företag i hela västvärlden står inte för något gemensamt avståndstagande mot Qatar, nej, istället göder man nationen. Till exempel har svenska staten under många år haft Qatar Airways som leverantör av resor till Mellanöstern, Asien, Afrika och Australien.
Den svenska exporten till Qatar uppgick 2018 till en bit över två miljarder kronor. Värdet på importen var under samma år ungefär detsamma. Och så sent som i höstas valde franska Total Energies att investera hisnande 1,5 miljarder dollar i ett av landets naturgasprojekt och då har företaget redan tidigare investerat två miljarder i ett annat projekt i landet. Volvos maskiner har varit med och byggt inför VM, Scania har fixat självkörande bussar, ABB har varit verksamt i Qatar sedan 60-talet och svenska storbanker har investerat i hotellen. Det här är såklart bara några exempel på den miljardhandel som år efter år pågår mellan Qatar och väst. Ett annat exempel är att den dåvarande svenska regeringen i juni 2013 beslutade att öppna en ambassad i just Qatar, och vill man baxna ännu mer är det bara att läsa rätt ur motiveringen: "Sverigefrämjandet är högt prioriterat eftersom den qatariska marknaden har en växande potential för svenskt näringsliv."
Min tidigare kollega, den sylvassa journalisten Olof Lundh, har ofta belyst situationen i Qatar och det stora hyckleriet, inte minst i boken "Templet i öknen - så köpte Qatar världens största sport”. Jag har dessvärre inte läst den själv ännu, men i en intervju med Gustav Gelin berättar Lundh om boken:
"Många fastnar ju i att ”Qatar-VM, det är för jävligt, det vill jag inte ha med att göra”. Man vill inte ta in komplexiteten i det, att Qatar äger en storklubb i Paris, att de finns med på alla möjliga håll i idrottsvärlden, vilket jag beskriver i min bok."
Och just det där Lundh talar om sipprar ju ända ner i familjelivet, där tusentals svenska föräldrar klär sina barn i PSG-tröjor, en klubb som till 100 procent ägs av Qatar (passus: inte sällan med Neymar på ryggen, en spelare som öppet stöttade Brasiliens kontroversielle tidigare president Jair Bolsonaro i höstens val).
Att media finns på plats och rapporterar från mästerskapen är ändå en journalistisk plikt så länge man också rapporterar om missförhållandena i landet, men att som till exempel Aftonbladet fördöma mästerskapen i var och varannan krönika för att sen i samarbete med Unibet lyfta och pusha för sin VM-drömelva-tävling som kräver ett Plus-abonnemang för att delta är ett sånt sjukt hyckleri. Nu har väl inte Aftonbladet som företag fördömt mästerskapen, utan snarare krönikörerna, men att som Sveriges största nyhetstidning utnyttja dessa mästerskap för att tjäna pengar och få fler prenumeranter är i mina ögon vidrigt och ett klockrent exempel i det lilla på hyckleriet som väst sysslar med. Att tre svenska partiledare (Jimmie Åkesson, statsminister Ulf Kristersson och Nooshi Dadgostar) dessutom öppet deltar med egna lag i tävlingen är så korkat att jag mer än häpnar, även om en av de tre (Dadgostar) åtminstone tog tillfället att lyfta det sjuka i att Qatar får arrangera mästerskapen.
Visst kan det låta lockande att i novembermörkret luta sig tillbaka, öppna en bira och se världens bästa fotbollsspelare göra upp om världsmästartiteln, men för min del är det här långt över gränsen för vad jag vill vara med och stötta.
Åsikterna i bloggen är skribentens egna och delas inte nödvändigtvis av Föreningen Gröna Linjen.